”En vacker karl på en vacker häst är den
skönaste gestalt gud har givit världen” sade ridmästaren Antoine de Pluvinel
till sin unge elev, kung Ludvig XIII av Frankrike.
Stormaktstidens herremän måste behärska ridkonsten för att leva upp till
höviska riddarideal.
Det var nödvändigt i krigföringen, men det gav framförallt möjlighet till att
imponera på omgivningen. Ridningen utvecklades till en konstform jämställd med
dans, musik och teater och ett återkommande inslag under barockepokens fester,
bröllop och kröningar. Hästens tillbehör blev klenoder i lika hög grad som
andra konstföremål.
Skoklosters slott har en mängd ridutrustning från 1600-talet fram till omkring
1840. Dit hör sadlar av sammet broderade i silver och guld i renässans- och
barockstil. Vackert smidda bett vittnar om en särskild teknik att föra
tyglarna. I slottets bibliotek har flera generationer adelsmän lämnat sina
praktfullt illustrerade ridhandböcker skrivna av dåtidens mästare. Bland tavlorna
finns många hästporträtt som framhåller hästen som individ och oskattbar
ägodel.
