Ridkonst
Kläderna
Ridkonsten
Ryttaren
Damer i sadeln
Krigaren
Vapnen
Rustningen
Hästen
Ridtygen
Stallet
Böcker om ridning

På ryttarporträttet bär Wrangel tröja av silverdukstyg och byxor i silke. De luxuösa kläderna visar hur förmögen och storartad han är, men till vardags bar han säkert en enklare dräkt.
Fältherrebindeln har ett invävt blomstermönster och liksom kraghandskarna och sadeln är den omgiven av guldfransar.
Wrangel bär ett kyller av sämskat älgskinn, format som en lång väst. Det var ett vanligt plagg bland officerare. Dess tjocklek gav skydd mot värjhugg och lindrade trycket från bröstplåten. Den höga hatten har plymer, något som kännetecknar en officer. Enligt det franska modet som slagit igenom på kontinenten har Wrangel låtit sitt hår växa med svallande lockar. Kanske bar han peruk, men det kan lika gärna vara hans eget hår.

Rustning
Ryttarna hade inte några särskilda uniformer under Wrangels tid. Det är först i slutet av 1600-talet som de svenska ryttarkompanierna börjar få enhetlig klädsel.
På porträttet bär Wrangel endast kyller och bröstplåt, harnesk. Man strävade medvetet efter att göra svenska ryttare lätta och snabba, utan tyngande rustning.
Full rustning, som också kallas kyrass eller drabbtyg, kunde bäras av befälen under en attack. De olika delarna kunde tas av beroende på vilket skydd situationen krävde.


Den ovanliga modellen av en kyrassiär finns i den wrangelska rustkammaren. Den är bara 43 cm hög. Carl Gustaf Wrangel hade fler intressanta miniatyrmodeller. De kunde vara pedagogiska hjälpmedel eller leksaker, men framförallt är de hänförande genom sin detaljtrogenhet, och har en självklar plats i konstkammaren.

Sporrar och stövlar
En ryttare bar stövlar med krage. När han suttit av hästen och trädde in i salongen sköt han ner stövelkragarna. Klackarna var höga för att ge foten ett säkert läge i stigbygeln. Det franska modet föreskrev rödfärgade klackar. Sporrarna har stjärnformade rörliga trissor. De har ett konstfullt format spänne.
Sporrarna blev en viktig detalj i herrmodet som hör ihop med att man började bära stövlar i salongerna under det krigiska 1600-talet. Klirrande och praktfullt utformade sporrar visade att man var en riddare och kavaljer.


Två slags sporrar från 1600-talet. De vänstra är av samma typ som Wrangel bär på porträttet.


Stövlar och sporrar av karolinsk typ som tillhört Erik Brahe, barnbarns barnbarn till Wrangel.