Om Wrangel
Carl Gustaf föddes 1613 och dog 1676. Han var son till en fältmarskalk, och född till krigaryrket. Hans fostran avsåg att forma honom till en värdig representant för adeln i stormaktstidens Sverige. Den krigiska karriären var framstående, med flitigt stöd från fadern. Han deltog i slaget vid Lützen en månad innan han fyllde 19 år. 1640 gifte sig Carl Gustaf med Anna Margareta von Haugwitz, en tysk adelsflicka som mist sin familj under kriget. Vigseln skedde i ett härläger utanför Ehrfurt. Anna Margareta födde elva barn, varav endast tre döttrar överlevde sina föräldrar.
1646 utnämndes Wrangel till överbefälhavare
i Tyskland och blev medlem i riksrådet. Efter Westfaliska freden 1648 utnämndes
han till generalguvernör i Pommern. Av drottning Kristina tilldelades
Wrangel grevetiteln och ett grevskap i Finland.
1654 påbörjades byggandet av Skoklosters slott, det största privata
byggnadsföretaget i sin tid. När slottet kommit under tak fördes
viktiga delar av Wrangels samlingar dit, bl.a. rustkammaren och
biblioteket. 1672 besöktes Skokloster av den unge kung Karl XI med ett
stort följe. I rummen stod då praktfulla sängar med exklusiva textilier
och flera hundra tavlor prydde väggarna.
Adelsmannens utbildning
För att skolas till sin kommande samhällsroll måste den lille Carl Gustaf lära sig läsa och skriva, men också studera matematik och träna fäktning, ridning, dans och ritning.
Först undervisades han av en privatlärare
i hemmet och senare i en adelsskola, en riddarakademi. Som tonåring
gjorde han en utbildningsresa i Europa som skulle utveckla hans färdigheter
i språk och andra ämnen som kunde komma till praktisk nytta för en
officer. Genom utlandsvistelsen fick han också träning i att uppträda
som gentleman och kavaljer.
Carl Gustaf Wrangel vistades i Leiden och andra städer i Holland. Han besökte
också Paris. Möjligen var det där han första gången såg Pluvinels
bok om ridkonsten: Instruction du Roi.
Två utgåvor av boken finns i Wrangels bevarade boksamling. Den
praktfullt illustrerade boken visar hur den kunglige stallmästaren
undervisar sin unge elev Ludvig XIII i ridkonsten. Texten är utformad som
en dialog mellan lärare och elev, och Pluvinel säger ”En vacker karl på
en vacker häst är den skönaste gestalt gud har givit världen”. Genom
att till fulländning behärska ridkonsten kan regenten framstå än mer
konungslig och väcka all respekt hos sin omgivning.
Kung Ludvig XIII gör en graciös piruett i Pluvinels bok.
För den unge Wrangel stod det tidigt klart att han måste tillägna sig ridkonsten för att motsvara omvärldens förväntningar på en adelsman. Som barn kan han ha haft en leksakshäst och senare en ponny att lära sig ridning på. Vid riddarakademin tränades han i avancerad ridning som konsten att ”tumla” sin häst. Det innebar att träna språng och vändningar. På en erfaren häst fick han lära sig de svåra rörelserna för att senare själv kunna skola och träna hästar.