Sadelns stomme kallas sadelbom och skars till av utvalda trästycken. För att ge bommen elasticitet och styrka kläddes den med råhud eller väv. Ibland förstärkt med järnbeslag. Bommens undersida kunde ha en pålimmad fuktspärr av näver.
Bommen förseddes med ett säte stoppat med tagel och hår. På bommarna fästes också de stöd av trä och halm som utmärker den slutna sadeln. Avståndet mellan stöden och deras höjd avgörs av ryttarens storlek och vilken typ av ridning han skulle ägna sig åt. I manegen, vid parader och strid användes gärna höga stöd. Den färdiga konstruktionen kläddes med läder eller textil. Broderade textilstycken levererades av särskilda brodyrateljéer och syddes fast av sadelmakaren. Sadelknappen som pricken över i formades som en kula eller ett ollon av mässing eller silver. Den skjuter fram som en påfallande symbol för potens mellan ryttarens ben.

På undersidan sattes stoppade bossor som fördelar sadelns tryck på hästens ryggmuskler. På sidorna fästes kåporna av kraftigt läder.

Sadlarna förseddes med söljor för att fästa sadelgjord, förbygel och hindertyg eller svansrem. Stiglädren träddes i utskurna slitsar i bommens sidstycken. Hos sporrmakaren, en klensmed framställdes stigbyglarna som i påkostade fall förgylldes eller emaljerades. 

 T11329
Förgylld stigbygel.

I sadelbommen fästes sadelgjorden, av textil eller läder.