Nils Bielke och stallet vid Salsta slott

Vid Salsta slott i Uppland ligger ett av de märkligaste gamla stall som setts i Sverige. I en och samma byggnad har det funnits spiltor för tolv förnäma hästar och rum för bibliotek, konstsamling, rustkammare och svarvkammare. Ovanför spiltorna har det hängt oljemålningar med hästporträtt och i sadelkammaren trängdes förr de broderade sammetssadlarna.
Idag känner vi till denna byggnad tack vare några personers beskrivningar från 1700-talet, och flera förteckningar över byggnadens innehåll.
Hälften av byggnaden står kvar på sin ursprungliga plats. Den är i förfallet skick men spåren skvallrar om dess forna exklusiva användning. Nästan alla föremål som fanns i stallet flyttades i mitten av 1700-talet till Skokosters slott och har bevarats till idag.

Nils Bielke

Stallet byggdes 1710 av Nils Bielke som föddes 1644 och levde till 1716. Han kom från en av Sveriges äldsta och förnämsta adelsätter, och levde i en tid som gjorde honom till deltagare i många viktiga krigiska och politiska händelser. Som tonåring reste han till Paris och skrevs in vid Coulombs riddarakademi. Under ett par år fick han grundlig övning i fäktning, ridning, dans, gitarrspel och språk samt studerade fortifikation för en kommande militär karriär.
Under tiden i Paris fick han tillfälle att representera Sverige i en ambassad hos kung Ludvig XIV. Samma år var han sannolikt vittne till ett makalöst ryttarspel till den nyfödde franske kronprinsens ära. Nils fann sig väl i det franska hovlivet och har med egna ord sagt att han ”förvärvade allas erkännande vid detta hov, och var dessutom i besittning av ett ståtligt yttre och en behaglig hållning.” Flera gånger kom Nils att återvända till det franska hovet för representativa uppdrag och framstod som en stor frankrikevän, med utpräglad smak för fransk barock.

Nils Bielke

Bielke inledde en karriär inom hovet som kammarherre hos den omyndige Karl XI, som växte upp till en stor hästentusiast. Hästintresset föranledde både det spanska kungahuset och den franske kungen att skänka Karl XI förnäma hästar som diplomatiska gåvor. Nils Bielke var själv en stor hästvän och det gemensamma intresset gynnade säkert hans fortsatta karriär hos kungen. För övrigt skänkte Karl XI en av de hästar han fått av den franske kungen till Bielke.

Nils Bielke, till höger, utklädd i romersk rustning avbildades ridande en skäckig häst som livligt sparkar bakut. Kanske är det Försten han rider, som avsiktligt utför konstsprånget stående kapriol.

I samband med Karl XI:s myndighetsförklaring i december 1672 ordnades ett lysande ryttarspel i Stockholm, kallat Certamen Equestre. Det finns noga dokumenterat av konstnären Ehrenstrahl. Ett bokverk med många koppartryck gavs ut 1685. Karl XI framträdde som Ärans Riddare, och Nils Bielke och många andra inom Sveriges nobless uppträdde som göter, polacker och turkar i kampen om att vinna spelet på rännarbanan.

Bielkes storhetstid

1673 utsågs Nils Bielke till överste för Livregementet till häst, landets förnämsta kavalleriförband. Ett par år senare gick Sverige i strid mot Danmark och Bielke fick visa sin stridskunnighet på svensk mark. Slaget vid Lund 1676 innebar med en hårsmån svensk seger, där den svenske kungen själv stått mitt i striden på sin vita häst Brilliant. Slaget har kallats den blodigaste strid som utkämpats på svensk mark. Karl XI lär ha sagt att ”den dagen dansade min krona på Bielkens värjspets”. Som ett minne av händelsen har den genomskjutna hatt som bars av Nils Bielke bevarats på Skokloster.
För att senare förhandla om freden med danskarna måste Bielke resa som ambassadör till Paris. Förhandlingarna drog ut på tiden och Nils bad sin hustru Eva Horn att flytta dit med sitt följe. Det är en arbetsam och krävande tid, men samtidigt finns utrymme för nöjen, resor och lysande inköpsrundor. Det är troligen för hustruns räkning det skaffas en rad åsnor och mulor som förseddes med broderade schabrak dekorerade med familjevapnet. I Sverige var det för kallt att hålla åsnor men det hindrade inte att en av dem lastades ombord på båten som förde Eva Horn hem 1682, när ambassaden avslutades. I den varmare delen av Europa ansågs åsnor vara passande riddjur för kvinnor. Även förnäma män kunde rida på åsnor vid resor eftersom de var säkra på foten och fromma. Bielkes åsneschabrak hamnade så småningom, tillsammans med hästtäcken i samma stil, som väggbonader i stallbyggnaden på Salsta. 

Åsneträns med Bielkevapnet på pannbucklan. 

 
Hästtäcke, 2,3 m långt och brett.

Kontakt med balkan och orienten

Nils Bielke drogs uppenbarligen till kriget. När läget var lugnt i Sverige 1684 fick han permission för att bege sig till Ungern och ta värvning i de kejserliga armeerna som kämpade mot turkarna. Som fältherre deltog han i slaget i Mohacs 1686 och fick tillfälle att förse sig med krigsbyte i form av turkiska tält och silver samt hästar som han sedan skänkte till den svenske kungen tillsammans med en kamel och en turkisk kamelskötare.
Under fälttågen i Ungern hade Bielke tillfälle att besöka flera furstar i de omkringliggande länderna. Som gäst hos kurfursten Maximilian i Bayern fick han säkert se dennes praktfulla palats i München där konstsamlingen även omfattade rustkammare, bibliotek och hästar. Samma typ av konstsamling kunde man också se vid kejsar Ferdinands slott Ambras i Tyrolen. För en modern människa kan det verka underligt att levande djur kunde ingå i en konstsamling, men för samtiden räknades hästarna som naturen konstfulla skapelser. På samma sätt som vi idag fängslas av hästars skönhet och mångsidighet hänfördes dåtidens människor. De kände säkert samma förundran som vi över att dessa stora starka djur finner sig i att underkasta sig människans vilja.

Bielkes fall

Nils Bielkes lysande karriär som krigare och statsman fick ett abrupt slut när Karl XI dog. Han anklagades för högförräderi, myntförfalskning och allvarliga tjänstefel. Efter en mångårig rättegång dömdes han 1705 till döden. Han benådades senare men blev fråndömd all sin egendom. Dessutom förbjöds han att visa sig i Stockholm eller där hovet befann sig. Salsta slott hade tillhört familjen Bielke länge, men hade skänkts som morgongåva till Eva Horn i samband med bröllopet. Det var därför möjligt att bo där och familjen fick inrätta sig för ett lantligt undanskymt liv. Godset och de tillhörande järnbruken gav avkastning, så trots att Sverige befann sig i ekonomisk kris hade Nils Bielke råd att skapa sin sällsamma biblioteks- och stallbyggnad och förse den med en rik konstsamling.

Stallet och samlingarna

Nils Bielke testamenterade sitt bibliotek till sonen Carl Gustaf. Efter dennes död 1754 ärvdes samlingen av Skoklosters dåvarande ägare Erik Brahe, barnbarn till Nils Bielkes dotter. Efter ett par år packades stallbyggnadens inventarier ihop och merparten fördes till Skoklosters slott. Kort därefter revs halva stallbyggnaden av okänd anledning. Kvar idag finns bara den del som hyste hästarna, biblioteket och rustkammaren.
Tio år efter Nils Bielkes död hade det gjorts ett par inventeringar av vad de olika rummen innehöll. Förteckningen ger en bild av en mycket manlig miljö med krigiska referenser, men också dyrbart dekorerade sällskapsrum. Där finner man ett skänkrum med ett skåp fullt av dyrbara glas och äkta porslin. Det finns en tobakskammare dekorerad med orientaliska föremål. Svarvkammaren är av allt att döma tömd när inventeringen görs, men svarvning ansågs vara en förnäm hobby värdig aristokrater. Sadelsamlingen måste tidigt ha växt ur sin lilla kammare. Täcken och schabrak hängdes upp på väggarna i ett av byggnadens större rum, och där förvarades mer än 26 sadlar. I ett förmak fanns en så stor mängd inramade kartor att de måste ha hängt tätt utan en glipa luft emellan. Stora tryckta kartor var en lyxartikel. Enligt kundens önskemål dekorerades de med bårder, bilder och texter samt färglades efter smak. Kartorna kunde påminna om kända fältslag, berömda platser och fjärran drömländer. Flertalet av Nils Bielkes kartor finns idag i Skoklosters bibliotek liksom hans boksamling. Bielkes bibliotek var mycket omfattande och han utökade det under slutet av sin levnad. Till hans intressen hörde utan tvekan ridkonsten och vi vet att han hade ett exemplar av hertigen av Newcastles remarkabla förstautgåva av boken Methode nouvelle de dresser les chevaux. Av bibliotekets påkostade inredning i en djärvt brokig gul och grön marmorimitation finns bara ett par krönlister från bokhyllorna bevarade. De bär spår efter små kontursågade porträtt av kända svenska och franska statsmän som satt ovanför alla böcker. I ett rum intill biblioteket hängde en rad familjeporträtt jämte sex porträtt av ridande franska hovdamer. 

Klicka på porträtten för förstoringar.

Rustkammaren innehöll främst vapen för jakt, men en del ålderdomliga bössor fanns också där.
Stallet slutligen var ett stort ljust rum. Golvet var gjort av träkubb och de tolv spiltorna avgränsades av trärullar på kedjor. I varje spilta som var 1,5 meter bred fanns ett skåp med dörrar att sopa in hästens stråbädd i under dagtid. Mellan dörrarna satt en järnten på vilken grimskaftet kunde löpa. Ovanför fanns en järnkrubba för höet.

Hästporträtten

Stenbock

Favorit

Kortom

På väggen ovanför var och en av stallets tolv spiltor satt ett inramat hästporträtt målat i olja. Man kan läsa hästens namn på tavlan. Några kan ha varit Bielkes favorithästar. Andra tillhörde kungen som var Bielkes goda vän. 
karl XI ville skapa ett galleri med sina förnämsta hästar i jätteformat. Från det galleriet känner vi igen både Stenbock och Favorit. De är skickligt målade, kanske av mästaren Ehrenstrahl själv.
Troligen var också Kortom en av kungens hästar. På Gripsholms slott hänger en målning föreställande Kortom med en inskription som berättar; ”Carl XI:s trogna ridhäst i ryttarstrid (på rännarbanan) och vid mottagandet av sitt kungliga överbefäl, målad i dess trettionde levnadsår och i seklets 84 år. Hos detta oskäliga djur fanns ej mycket som var olikt en människas förstånd”
Kortom nämns också i några strofer av Haqvin Spegel:

Ett par av Bielkes hästar är troligen målade efter en bok. Det finns andra exempel på att Bielke lät en konstnär måla med bokillustrationer som förebild. Här har den okände konstnären som var kunnig, men inte akademiskt skicklig, troligen fått utgå ifrån Pluvinels Instruction du Roi som förebild till hästarna Försten och Aimable.

    

 

Hårt hästliv

Hästporträtten kan ge vittnesmål om ett hårt hästliv. Le Duc har stubbade öron, en skada som säkert många kavallerihästar fick när stridstaktiken byggde på angrepp med värja. Inte sällan måste hästarnas öron varit farligt nära den vassa klingan. Favorits vita fläckar på ryggen kommer troligen av en utläkt tryckskada efter en illasittande sadel. Att håren vitnar i ärrvävnad kunde annars utnyttjas för att avsiktligt ge hästen ovanliga mönster och fläckar. 

Le Duc

Favorit

Samtliga hästporträtt i Bielkes stall. Klicka på bilderna för att få dem förstorade.